Lipaskeräys sydänlapsille ja aikuisille

Huomenna on maailman sydänpäivä joten tempaisimme lipaskeräyksellä, jolla kerättiin rahaa sydänlapsille ja aikuisille. Lähdimme aamulla paikalliseen ostoskeskukseen hyvän ystäväni E:n kanssa keräämää lippaan kanssa. Hyvin saimme kerättyä kaksi isoa lipasta melkein täyteen se on mielestäni aikamoinen saavutus ajatellen, että meitä oli vain kaksi kerääjää. Minusta on kummallinen asia, se että nykyajan yhdistyksissä löytyy kovin vähän aktiivisia ihmisiä tällaisiin tempauksiin aina pitäisi saada kaikki valmiina ja sen eteen ei oikein olla valmiita mitään tekemään. Meitä vähän jännitti miten saamme keräyslippaat täyteen koska oli myös toinen suuri valtakunnallinen keräys samaan aikaan mutta nyt voin todeta, että jännitys oli turhaa ja keräykseemme osallistuttiin hyvin.
Nyt aion viettää rentouttavan lauantai illan, hyvää viikonloppua kaikille. Pitäkää sydämistänne huolta.

Insamling för hjärtbarn och vuxna

I mårgon är det hjärtdagen, då man vill påminna människorna och tänka på hur hjärtat mår och att det finns människor med medfödda hjärtfel. Vi var inne på en supermarket och samlade in pengar till barn, unga och vuxna med medfödda hjärtfel och lyckades hyfsat bra. För min del är hjärtbarn och vuxna den enda välgörenhet som jag är verksamhet i och har lust att göra. Jag har fått hjälp då när det har varit väldigt jobbigt ifrån föreningen så nu är det min tur att betala tillbaka. Jag hade en nära vän E som hjälp och vi hade faktiskt ganska roligt även om det var tungt att stå upp i många timmar som tur ändå inomhus. Det som var trist var att vi var bara två frivilliga insamlare det är konstigt att alltid man ska arrangera olika tillställningar för medlemarna men sällan finns det människor som vill jobba frivilligt man ska alltid först få sedan ge!! Men problemet ligger nog djupt inne hos varje individ det är svårt att ge sig av om man inte får lön.
Nu ska jag börja och njuta av helgen, och bara slappa, ha en skön helg!!

Järkyttävää

Jotenkin on vaikeata saada mitään järkeävää kirjoitettua eilisen kouluampumisen jälkeen. Vuoden sisällä jo toinen. Mikä meidän koululaisia oikein vaivaa tai no kai me kaikki se tiedetään. Aikuisen ihmisen läsnäolon puute.
Olin eilen Lahdessa luennoimassa tuleville erityisopettajille oikein oli mukava ryhmä. Onneksi sain kuulla vasta järkyttävistä tapahtumista linja-autoasemalla jossa oli radio päällä.

-Mutta toivotaan, että aurinko vielä paistaisi tämänkin järkyttävän tapahtuman jälkeen. Jota ei osaa edes sanoin selittää taikka ihan vielä ymmärtää-

Allt blir så jättebra

"Om vi jämt kan vara vänner du jag. Om vi gör så gott vi kan och är rädda om varann, då blir livet jättebra" Den sången kommer jag ihåg från skoltiden som var jättebra för det mesta. Men vad har hänt i Finland under de senaste åren igår fick vi igen hemska nyheter från ett skottdrama i en skola, vi får uppleva det igen. Varför?? Vad gör vi fel, vi lärare, vuxna, medmänniskorna och samhället jag förstår inte.
I går var jag i Lahtis och föreläste för blivande speciallärare, som tur så visste jag inte vad som hade hänt före föreläsningen. Det gick bra och lärarna verkade vara nöjda. Hoppas att de fick något med sig.

Viikonloppu

Aika vaan kuluu niin nopeasti, että ei ole ehtinyt kirjoitella tosin mitään tavanomaisesta poikkeavaa ei ole tapahtunut. Olen aina tykännyt kirjoittaa niin huvikseni kun asiatekstejäkin. Sain ilahduttavaa postia eräästä lehdestä joka on kiinnostunut julkaisemaan arikkelini. Kun sain sähköpostia tunsin jopa hieman ylpeyttä siitä että juuri minun teksti julkaistaan. Odotan innolla palautetta jos sellaista tulee.
Työssä on ollut ihan normaalia täysi tohina päällä eipä sillä saralla ole mitään sen kummempia tapahtunut. Viikonloppuksikaan ei ole mitään sen ihmeempiä suunnitelmia jos vaan ilma olisi mukava niin lenkillä voisi kyllä käydä.

Helg

Veckorna går så jag inte riktigt hinner med och när det är vardag så tycker jag inte det händer något som är värt att uppdatera även om varje vecka innehåller små roliga saker som gör veckan mera spännande. En av mina artiklar ska publiceras i en av våra uppfostringstidningar. Redaktören som jag mejlade med, verkade vara jätte intresserad av mina texter kännde mig faktiskt lite stolt, det får man väl göra ibland. Jag har alltid tyckt om och skriva, det är ett naturligt uttryckssätt för mig och visst är det kul och imponerande då när man kan dela med sig sin efarenhet. Väntar bara på responsen...
På jobb fronten inget nytt under solen allt lunkar på som vanligt.
Inför helgen har jag inte planerat någon speciellt, hoppas på att vädret håller så jag kan ta en tur ut och motionera lite.

Syksyn värit

Kun katson ikkunasta ulos on syksyn väriloisto alkamassa. Lehdet puissa alkavat värittyä syksy on kaunista aikaa mikäli ei sada. Töissä olen ollut normaalisti ja savottaa riittää. Työtahti on vielä mukavan leppoisa, mutta odotan sen kiristyvän vielä. Viikolla oli myös vammaisneuvoston kokous missä me valittiin edustajat tulevaan Jyväskylän vammaisneuvostoon ja minä en tullut valituksi. Luulen, että vammaisneuvoston eukot olivat keskenään sopineet, että he eivät äänestä minua näin vammaispiireissäkin voidaan toimia. Olen monta kertaa sanonut, että vammaiset ovat ilkeempiä tosia vammaisia kohtaan kun terveet vammaisia kohtaan. Näin on!!

-Nautitaan nyt syksyn väreistä-

Höstens färger

Uppdatering igen, dagarna bara rinner iväg och jag har inte riktigt haft tid att sätta mig ner och skriva vad som har hänt. Jobbet verkar vara helt okej, mycket att göra men det är de ju alltid. Om jag tänker på mängden av arbete vi måste göra med en del elever som ska ta studenten nästa vår gör mig nästan matt. Hoppas att vi kan nå alla mål det skulle vara super snyggt-
I veckan hade vi också handikapp- rådets möte om vilka av oss ska forstätta i den nya rådet i januari, då vi blir en kommun. Jag blev inte vald och om jag ska vara ärlig tror jag att de "gammla kärringarna" hade kommit överens om att spela bort mig. Men kanske är det dags att gå vidare och hitta på något nytt.
När jag ser ut genom fönsret har bladen fått sin färg och det ser faktiskt fint ut.

35 vuotta

5.9.2008 on äitin ja isän 35 hääpäivä onnittelut. Normaalejen perjantai puuhien lisäksi kävin kotona syömässä äidin tekemää pitsaa. Kotitekoinen pitsa on kuulunut meidän perheen perjantaihin jo 1980 luvulta alkaen jolloin asuimme Ruotsissa. Aluksi isä ja äiti tekivät pitsaa sitten vasta kun me olimme menneet nukkumaan, tai ainakin he kuvittelivat niin. Aina kuitenkin rappusissa istui kolme pientä suuta ja sanoi "mekin haluttaisiin pitsaa!" Siitä lähtien olemme aina syöneet pitsaa perjantaisin.
Tänään oli myös Nakkilanmutkan syysiltamat, istuimme porukalla nuotion äärellä ja paistoimme makkaraa ja juttelimme niitä näitä. Oli oikein mukava ilta.

35 år

5.9.2008 har pappa och mamma varit gifta i 35 år, GRATTIS!! Jag var hemma en sväng och åt fredags pizza med dem som vi gjort i så många år. Det började redan i Sverige när vi bodde där pappa och mamma gjorde pizza på fredags kvällar när de hade lagt oss fyra först. Trodde de. Vi satt i trappgången många gånger och frågade om vi kunde få smaka också och ifrån någon gång på 1980-talet har hemlagad pizza varit en del av våran fredag.
Nakkilanmutka hade höstfest vi satt framför en "grill" och grillade och pratade och hade det roligt det är sällan man umgås med grannar annars det var trevligt.

Netti vaikeuksia

Miksi ihmisellä pitää olla netti ja vielä sellainen joka välillä tökkii hermothan siinä menee jo moneen kertaan ainakin minulta. Mutta on se ihmeellistä miten nopeasti sitä tottuu nettiin koska ei sitä tarvitse kovin monta vuotta mennä taaksepäin kun emme edes tienneet mistään netistä tai edes tietokoneista mitään ja kuitenkin selvisimme arkipäivästä. Ala-asteella minulla oli käytössäni sähkökirjoituskone ja sitä pidettiin siihen aikaan melkein hienoimpana mitä voitiin löytää ja tehdä. Luokkakaverini siltä ajalta muistelevat, että se oli niin pyhä, että siihen ei saanut koskea edes pitkällä tiukulla. Siinä istuessani ja kirjoittaessani sillä sähkökirjoituskoneella en voinut aavistaa, että joskus vielä kirjoittaisin tietokoneella tai vielä vähemmän sitä, että tietokoneen voi saada jopa kannettavassa muodossa.

Netti vaikeuksista huolimatta näyttää ulkona olevan kaunis syyspäivä.

Uppkopplingsproblem

Varför har man internet när inte uppkopplingen fungerar har jag funderat på nu i två dagar. Visst kan jag uppkopla datoren men det tar en sådan himla tid och inget fel verkar jag hitta. Får se vad som händer. I dag har jag funderat på hur vi klarade av att leva utan datorer och internet och det är ju egentligen inte länge sedan. På min gymnasietid kom de första bärbara små datorerna vilken skillnad det var emot en viss skrivmaskin på låg och mellanstadietiden. Då kunde jag ialla fall leva utan en dator och utan internet koppling för jag visste inte riktigt vad det var.
Nu när jag inte kunde uppkoppla fick jag nästan gråa hårstrån.... Men jag måste väl medge som freelanser så är det bra att ha internet hemma för då kan man kanske hitta nya intressanta uppdrag som man kanske annars inte skulle kunna hitta.

- Nu ska jag försöka och göra något nyttigt också idag-

Uusi kuukausi

Taas maanantai ja uusi kuukausi nyt on sitten vissiin syksy alkanut. Kaksi vuotta sitten olin kuntoutuksessa Turussa jossa kohdalleni sattui psykologi joka taisi olla vähän päästään pimahtanut tai sitten hänellä ei ollut ihan nykypäivän tieto hallinassa. Miksi häntä ajattelin tänään? Näin tänään töissä tehtävän jossa piti piirtää pyörä, kirja ja puu jne. tiettyjen ääriviivojen mukaan. Pyöritin hiljaa mielessäni päätäni ja tekemäni testi palasi mieleeni ja mietin kuka on keksinyt tällaisia testejä ja mitä ne oikein kertovat ihmisestä? Onneksi vihani tähän testiin on jo laantunut... Varsinkin jos on liikuntavamma niin mitä järkeä on laittaa ihminen piirtämään ja sitten kirjoittaa lausunnossa kuinka huonoa hänen hahmottaminen on?? Samaa asiaa voisin kysyä kun autan oppilaitani tehtävien tekemisessä. Monet heistä lukevat kappaletta kymmeniä kertoja ymmärtämättä yhtään mitää ja monesti tehtävät eivät oikein sovellu heidän tieto taito tasolleen- mitä he oppivat. Ainakin sen että harjoittelijat hyvin helposti herpaantuvat ja tekevät tehtävän heidän puolestaan ja nopeasti oppivat sen keltä pyytää apua. Koska minä en heidän tehtäviään tee autan kyllä. Joskus myös mietin mitä he oikeasti oppivat, veikkaan että ei mitään. Vaaditaanko heiltä liikaa? Toisaalta varmasti mutta taas kyllä heidänkin pitää oppia kaikki mitä opetussuunnitelma vaatii jotta he voisivat "kilpailla" jatko-opiskelupaikoista suomalaisten nuorten kanssa. Työmoraali on onneksi monella todella korkea sitä voi vaan ihailla. Pitää vaan osata kannustaa heitä eteenpäin.

En ny månad

Måndag igen och september månad. För två år sedan var jag på en rehabiliteringskurs där jag hade en jätte korkad psykolog, så det var inte klokt jag fattade inte riktigt hur hon funkade. Men varför jag tänkte på henne idag var att jag såg en uppgift i psykologi om att man skulle rita en cykel, en bok och ett träd av vissa riktlinjer man hade fått. Jag skakade på huvudet och tänkte tyst vem har sagt att man ska göra sådana korkade test och vad berättar de om en individ och speciellt om han har något funktionshinder, är vi inte riktigt kloka. Som tur var det inte jag som ritade. Men samma sak ifrågasätter på jobbet. Mina elever sitter och gör sina uppgifter under stödundervisningslektionerna som de ska. Men problemet ligger i det att uppgifterna inte alltid alls är anpassade på deras nivå. Vad lär sig de då? Jag tippar på ingenting och jag har nog rätt. Det är många gånger jag går och funderar på om vi begär för mycket men åt andra sidan måste de ju också lära sig det som är skriver i undervisningsplanen för att kunna konkurera men den finska befolkningen. Många arbetar ju oerhört hårt för att nå tex godkännt i studentexamen eller för att kunna ta ut sina papper från yrkesskolan. Kämpa på det måste man komma ihåg och säga många, många gånger.

Det var dagens tankar