Aurinko paistaa

Pikkuhiljaa talven pimeä selkä on kääntymässä ja taivaalla pilkistää aurinko. Ihanaa tuntuu niin paljon kepeämmältä tämä arjen aherrus kun aurinko paistaa, huoletkaan ei tunnu niin raskailta. Tällä viikolla olen luennoinut sekä opisto että yliopistotasolla oman työni lisäksi. Jännä kuinka aina niin innolla odotan sitä. että pääsen luennoimaan. Toivon myös että ihan oikeasti saamme opettajia pysähtymään ajattelemaan asioita. Monesti arjessa tekemisestä tulee niin mekaanista, että emme ehdi ajatella miksi teemme jonkun asian niin. Olen tyytyväinen itseeni silloin jos saan jonkun pienen muutoksen aikaan joko ajattelussa tai tekemisissä ihmeitä en tietysti voi tehdä enkä todellakaan ole kaikkitietävä. Hyvä opettaja osaa muuttaa toimintatapojaan ja ajatteluaan. Kun kohta vuosi sitten aloittelin tätä blogin kirjoittamista niin minulle oli selvää, että kirjoitan sekä suomeksi että ruotsiksi. Alussa huolehdin paljon myös siitä, että samat asiat tulevat kirjoitetuksi molemmilla kielillä. Nyt en enää siitä niin huolehdi pääasia, että tulee kirjoitettua. Suomenkielisillä on se etu että he voivat lukea pätkän sekä suomeksi ja ruotsiksi ja ymmärtää molemmat toisin kun ruotsinkielisillä.
Hyvää hiihtolomaa!

Man ser solen

Jag börjar vakna upp ur min dvala som oftast börjar i november när det blir så mörkt så mörkt. Men nu har det hänt något underligt som jag fäste märke till nu i veckan man ser faktiskt en sol som skiner på dagen. Underbart jag blir glad av bara solen. Snönen lär väl ligga kvar på marken ett bra tag till men det räker att det är ljust för att känna sig lite gladare och piggare till mods. Förutom det har jag snart bloggat ett år jag har liksom blivit lite beronde av att skriva av mig kan man det? Nu är jag inte så mån om att det blir samma saker på finska och på svenska. Finnarna förstår svenska men vad ska jag göra med de som inte kan finska.?? Men huvudsaken är att det blir en text på finska och en text på svenska då jag går in och skriver.
Den här veckan har jag förutom att jag jobbat på mitt ordinarie jobb så har jag både föreläst på folkhögskolan och på universitetet. Jag tycker ju mycket om och föreläsa där kan man försöka och förmedla sina åsikter till kommande lärare och assistenter och kanske kan få till en förändring.
Hoppas på en sol också nästa vecka när det är sportlov.

Viikko lomaan

Perjantaina meillä oli vihdoinkin työkokous joka oli kyllä aikamoista. Asiat saatiin jotenkin selvitettyä mutta kysymyksiäkin jäi. Eiköhän ne selviä aikanaan. En uskalla kovin äänekkäästi kritisoida koska en halua yhtään enempää syyttömiä syytöksiä niskaani joten olen hiljaa. Viikko vielä ja sitten on loma ja en ole kuin maanantain omassa työpaikassa ja sitten on muita töitä tiedossa. Jotenkin nämä muut työt auttavat minua jaksamaan.
Jatketaan

En vecka kvar till sportlovet

Nu ska jag skriva lite om hur det har gått. I fredags hade vi äntligen ett möte och nu hoppas jag också på att få lön inom kort. Hoppas det hinner till slutet av månaden. Mötet var ju rena rama teater bara teaterhögskolan fattades. Nu har vi avtal till maj och i höst får vi se vad vi ska göra för vi är för många men det blir nog inte jag som får gå. Listorna blir ännu mer komplicerade men jag hoppas att jag ska klara av det.
Nästa vecka är den sista veckan före sportlovet en kul vecka förutom mitt ordinarie arbete så ska jag jobba på universitetet några timmar. Det ska bli kul så veckan lär gå fort och sedan är det ju lov.

Jag håller nog ut.

Kuinka inhottava saa olla?

Kuukauden päivät olen taas kohta ollut töissä ja työilmapiiri ei näytä kyllä yhtään paranevan aina on jotakin häikkää- nyt mietin että onkohan minulla edes työtä. Vein koululle tuntilistat ja minulle sanottiin että palkka menee maksuun vasta kokouksen jälkeen- ok ajattelin. Mutta en ymmärrä miksi ei kokousta saada aikaan tammikuun alkuun jotta palkanmaksu jatkuu joutuisasti ilman katkoksia nytkin on nippa nappa että kerkeääkö palkka kuun loppuun. Kokouksessa sovitaan pelisääntöjä osalle ihan tuttua asiaa mutta osalle uutta. Joka vuotinen elementti on vielä se että kokous siirtyy moneen otteeseen ja vielä se, että kokouksessa ei edes puhuta asiaa. Joskus mietin, että olenko ollut samassa paikassa liian kauan mutta sitten tänään sain työpaikalleni avaimen ajattele olen vuosikausia kulkenut töihin niin että olen joutunut soittamaan ovikelloa että pääsen sisään. Toimipaikkamme on keskustassa ja se ei ole edes koulu mutta koska paikka sijoittuu niin keskeisesti niin se on aivan loistava paikka oppilaiteni kannalta.
Jatketaan taas

Hur taskig får man vara?

Det är tur att man har en blogg som man kan skriva av sig på eller kan man? Men det ska jag göra nu, jag fattar inte varför jag har valt ett jobb där man behandlar folk som de vore helt korkade i huvudet och den här gången är det inte ens jag som har varit uppkäftig som tur finns det också andra. Tänk att vi har jobbat från januari och först på fredag har vi möte om pengar och allt annat praktiskt. Jag var uppe med timlistorna i tisdags och kanslisten sa att efter mötet kommer listorna gå vidare dvs ingen lön! Vad är det dem tänker egentligen lektionerna är gjorda möte eller inte möte jag ska ha pengar. Samma visa var det också förra året jag förstår inte varför det är så svårt att ordna ett möte som skulle äga rum redan i januari. Man blir så himla ledsen över att bli behandlad så här år efter år. Men något gott i eländet jag fick efter att jobbat i fem år en egen nyckel till arbetsplatsen en liten vinst det också. Jag har alltid gått och ringt på dörrklockan vi jobbar inte i en skolbyggnad utan en byrå mitt på stan´för eleverna har lättare att komma dit eftersom de går i olika skolor.
Lite ledsen och nere efter ett sådant betende av våran arbetsledare är jag ju.

Tavallinen viikko

Päivät hävivät niin nopeasti, että joskus ei edes ehdi ajatella. Töissä on ihan tavallista ainakin vielä. Ensi viikolla meillä on vihdoinkin kokous ja sen jälkeen olemme taas viisaampia. Jotenkin alkaa tuntua, siltä kun elämä voittaisi. Vaikka tänään onkin pilvinen sää mutta tällä viikolla on jo aurinkokin pilkahtanut, joten kyllä se kevät-talvi on saapumassa. Minuun ainakin vaikuttaa hyvinkin pieni määrä valoa kun jo jaksan olla iloisemmalla tuulella. Kävin viikolla ystäväni E:n ja hänen pienen vauvansa kanssa kävelemässä ja kyllä muuten saa ihan hattua nostaa niille jotka työntelevät lastenvaunuja kyllä se aikamoisen raskasta on. Toisin päin kääntäen tietysti tehokasta liikuntaa.

En helt vanlig vecka

Dagarna rusar iväg så jag hinner inte riktigt med. Det som är extra skönt är att den riktigt mörka och dystra tiden verkar vara förbi. Man ser till och med en sol av och till. Då kan man inget annat än le. Jag är en person som vädret tycks påverka när det inte lyser ute så känner jag mig också en aning nere. Är det någon som känner igen sig?? Jobbet löper på och det verkar gå an nästa vecka har vi möte så något ska man väl få sagt men jag måste väl tänka igenom det riktigt ordentligt för att inte vara för uppkäftig igen. I tisdags var jag ute och promenerade med vännen E och nu måste jag väl erkänna att det inte är så lätt att köra upp en barnvang upp i backen jag blev i alla fall anfådd, även om jag tycker att jag är i relativt bra kondition. Men en bra träning fick jag.