I veckan var jag på en tjänstresa i närheten av Uleåborg. Det var nog en av resorna och föreläsningar jag inte riktigt visste vad jag hade gett mig in på först när jag kom till skolan klarnade det upp för mig. En skola för elever med diagnos det vill säga en yrkes-specialskola. Jag fick kalla kårar på direkten det här är något jag inte vill se. Jag blev välbemött och fick information om skolan som jag har två åsikter om, dels tror jag att en hel del av eleverna skulle klara sig i vanliga yrkesskolor, men åt andra sidan finns det alltid en minioritet av handikappade elever som inte klarar av den normala yrkesskolan. Men om inte sådana här skolor skulle finnas skulle man ju placera alla elever i normala yrkesskolor och likanande. Jag förstår inte varför vi har ett samhälle men två skolsystem en vanlig och en special jag fattar inte. Med en riktig resurssering skulle vi kunna ta hand om alla elever i ett system. Var finns kompisarna om den handikappade inte får gå i skola där han bor?? Föreläsningen gick bra, men jag tror att många skulle velat vara "flugor i taket" minerna och gesterna kan inte ens jag förklara när jag berättade om min underbara tid i den allmänna undervisningen och vilket helvete jag hade under de få åren som jag var placerad i en specialskola med en allmänn undervisningsplan. Hur tänker vi egentligen?
Vill, Ska, Kan med egna krafter!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti