I bland går inte livet som det kanske vore tänkt. Det fick jag känna av förra veckan i två tillfällen faktiskt. Jag förlorade en god vän, men som tur lever minnerna kvar. Andra negativa saken var jobbet som jag skulle fått om jag hade haft annorlunda kort och lägga på bordet, men tyvärr så hade jag inte det. Men kanske något annat dyker upp när man måste säga nej till ett annat, livet är förundeligt på det sättet jag slutar aldrig att tro på att allt har sin mening i alla fall även om man inte inser det alltid. Nu går jag och hoppas på att mitt jobb i läxhjälp gruppen fortsätter annars står jag på bara luft för första gången på många år.
Det är tur att man har minnen att bevara.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti