I dag fick jag ett negativt beslut på rehabiliteringen av FPA (sv Försäkringskassan) det var ingen överraskning men ändå hur tänker de egentligen?? Men ärligt talat är jag väl inte så där besviken utan snarare lättad. Min fot är okej men jag vet inte vad den tycker om att sporta på riktigt, visserligen har jag motionerat runt lite under veckan men riktigt sådan styrka som jag hade i foten har inte hämtat sig än. Det lär väl ta ett tag. Men det som är väldigt tråkigt i saken är det att hela kursen måste inställas för det blev inte tillräckligt med deltagare, eftersom många fick ett negativt beslut. Positiva är väl att FPA sparar pengar, nu kan de hurra för den enorma besparingen de har gjort.
Jobb, det är något jag tänker på nästan varje dag och jag har inte hört ett knyst från kommunen. I dag mejlade jag, får se vad de svarar, gör mig galen och vänta men ändå tror jag att allt kommer att ordna sig.
Handikapprådet är en annan sak som får mig att klättra upp i väggen. Jag har försökt och få till ett möte men sekreteraren är väl så inne på sitt nya jobb i den nya kommunen så hon orkar väl inte svara på mejl eller i telefon. Jag blir så frustrerad och knäckt när någon behandlar en medmänniska på det här sättet..
Ute ser det vara en härlig augusti dag solen skiner från en klarblå himmel kan man begära mer??
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti